Mitt gamla favoritlag Detroit går fram som en ångvält i slutspelet. Även om man inte är speciellt insatt nuförtiden så är minnena starka. Minns bla gamla klassikerna mot Colorado, slutet 90-tal. Då va man drygt 10 bast och en stor fanatiker av NHL. Samlade hockeybilder som aldrig förr och prenumererade på både Inside Hockey, Pro Hockey och nån landslagstidning som hette Tre Kronor?, i olika omgångar. Kommer ihåg hur man längtade efter måndadens nummer och hur man satte upp planscher och grejade. Det var tider det.

       

På jobbet är det annars som vanligt och allt flyter på. Skönt att jobba tidigt denna vecka och så här moronpigg har jag nog aldrig varit. Har odlat fram en naturlig väckarklocka som ställer sig på tio i fem varje morgon. Hur gott som helst och kan nog snart till och med stajla genom att ta ett snabbt förstasteg, nästan som ett hopp upp från sängkanten. För att snacka klarspråk så är disciplinen snart i nivå med Polis-Bengts, iallafall under dygnets 30 första min. Efter jobbet är man dock snarare i nivå med Tyson (ni som såg High Chaparall vet) även om man idag gjort ett undantag.

I kväll stundar sommarens första försäsong och en viss ambivalens råder i skallen. Visst är det på tiden att man drar i gång maskineriet och luftar skorna på allvar, men samtidigt vet jag ju att det är helvetes jobbigt och surt med sommarträningen. Särskilt nu när det varit lite sisådär med träningen nån vecka...kanske två:)

Måste slutligen även tillägga att det känns skönt att Schtekar Asse återigen tagit tag i bloggandet igen. Med sin oerhörda rutin och erfarenhet har han här att göra. / David